Svenska C vårterminen 2010
Grupp 8
Larisa Rapinoja och Therese Magnusson.
Klass E3
Inledning
Vi har fått en uppgift i svenska C att undersöka olika varianter av värmländska, vilka uttal som finns och om det finns något tillfälle då man försöker undvika dialekten.
Syften - Frågeställningar
Vad finns det för likheter/skillnader mellan olika åldersgrupper när det gäller värmländska?
Vad för sorts värmländska ord använder andra värmlänningar?
Vilka åsikter har värmlänningar om Värmländskan?
Finns det några skillnader i värmländskan beroende på var man är i Värmland?
Metod
Vi har intervjuat personer i åldersgrupperna 0-20, 21-59 och de som är äldre än 60 år. Vi har även letat fakta på internet och på biblioteket.
Avhandling eller genomförande
De olika skiftningarna i dialekterna är historiskt sett varianter av fornnordiskan. Exempelvis så är det sydsvenska målen släkt med de danska målen på själland, och värmländskan och målet i Västerdalarna hänger samman med östnorskan.
Liksom i Norge så har också värmländskan bytt ut O till U: umöjlig (omöjlig), utäck (otäck) osv. Men man har även i vissa ord bytt ut O till U: kolle (kulle), onge (unge), drokkna (drunkna). Det är västra Värmland som har påverkats av norskan och fått dessa ord. I östra Värmland har man påverkats av Götamålen och från Västra Götaland. Här pratar man med "skorrande r". I norra Värmland tar man bort vokaler när man pratar.
Intervjuer
Detta är några av alla de svar vi fått när vi intervjuat personer i olika åldrar:
Ann-Marie, 73, säger att det är roligt med värmländska och tycker att den ska bevaras. Hon tycker att dialekterna försvinner när man flyttar någon annanstans, och hon har märkt själv hur hennes dialekt har förändrats efter att hon flyttade från Östervallskog (en ort nära Töcksfors) till Grums.
Hon säger att det finns många olika varianter av värmländskan, i Töcksfors slänger man in många norska ord medan man i Ekshärad "biter" av ord.
"Man ska vara rädd om värmländskan, och man ska inte skämmas över var man kommer ifrån. Det är positivt att ha en dialekt, för då hör andra var man kommer ifrån, och man kan höra på andra var de kommer ifrån."
Några ord som hon använder sig av är bl.a:
Arche på dej = flytta på dig
Höffse = städa
pokka = måste
Bengt, 76, tycker att det är synd att den riktiga värmländskan håller på att försvinna. Han anser att den riktiga värmländskan kommer från norra Värmland. Han tror att yngre inte vill ha någon dialekt, de skäms för den, och därför håller den på att försvinna.
Ord han använder sig av:
Ackle = ankel
Åävla = ödebyggd
Slätt inte = absolut inte
Stig, 62, säger att man undviker dialekten när man pratar med någon som man inte känner. Olika varianter av dialekter är bland annat folk som kommer från Hagfors, Lessjöfors och Ekshärad, där man kortar av orden.
Ord Stig använder sig av:
Anlessere = annorlunda
Fesk = fisk
Dret = skit, lort
Birgitta, 52, försöker aldrig undvika dialekten, men hon tar ibland bort ord som är värmländska som hon vet att den hon pratar med inte förstår, exempelvis stockholmare. En variant av värmländska har man i Årjäng där man pratar halvnorska.
Ord hon använder:
knövvel = krånglig
klöss på = precis inpå, inpå någonting
ugge = gunga
Sara, 18, säger att det finns olika varianter av värmländska, men har svårt att beskriva hur de låter. Hon säger att man pratar grövre i norr och lättare i söder. Detta fick jag till svar när jag bad henne specificera sig:
"grovt är dem som grötar när dem pratar, slarvar och hoppar över lite bokstäver här och där i orden och lägger till lite egna"
Sara använder sig av ordet skjuva, och en ungefärlig betydelse är att man skjuter något framför sig.
Linnéa, 18, höll med Stig, 62, och Ann-Marie, 73, när vi pratade om olika varianter av dialekter. Hon tillade sedan att Karlstad har en speciell dialekt. Där pratar man med djupa långa vokaler. Linnéa anser att man inte pratar värmlandska med de som inte kommer härifån, utan man vill göra sig mer förstådd. Även när man ska vara professionell undviker man dialekten. Värmländska uttal är till exempel att orden slutar på -er, medan det på rikssvenska slutar på -ar ex. rikssvenskans brukar blir på värmländska bruker. Andra uttal är att O blir Ö (Hagförs, körv), A blir E (fine, spelere).
Corinne, 18, och Jonas, 21, säger att det finns olika varianter av värmländskan beroende på var i Värmland man befinner sig. De undviker att prata värmländska med någon som inte är från Värmland. Corinne tillägger också att man lägger till bokstaven Ö i många ord.
Likheter/Skillnader
De flesta av dem tog upp likadana saker som till exempel att man förkortar orden i Hagfors och Ekshärad. De som var runt 50 år och yngre sade att de anpassade språket efter vilka de pratade med. När man pratade med någon som inte kom från Värmland så använder man sig inte av värmländska ord som de visste man inte skulle förstå.
Några skillnader mellan åldersgrupperna är att de äldre inte skäms av att använde dialekten, medan de yngre försöker undvika den i olika sammanhang. Äldre vill gärna bevara dialekten och tycker det är synd att de yngre försöker träna bort dialekten.
Egna synpunkter
Vi tycker att de yngre inte förstör dialekterna. Det vi gör är att vi inte använder oss av samma värmländska ord som våra föräldrar, utan vi skapar egna ord som kommer att klassas i framtiden som värmländska. Det är som svenska språket, gamla ord glöms bort, nya skapas.
Jämförelser mellan en yngre och äldre person
Vi gick in på http://swedia.ling.umu.se/snabbmeny.html och där lyssnade vi på två kvinnor från Hammarö. En yngre och en äldre kvinna. Efteråt jämförde vi deras dialekter och kom fram till att den yngre kvinnan pratade snabbare och hade inte lika mycket dialekt som den äldre kvinnan. När vi intervjuat har vi inte fått några svar om hur snabbt vi pratar beroende på ålder, något som vi heller aldrig tänkt på själva. Det var först nu när vi skulle jämföra de här två kvinnorna som vi kom på det.
Sedan lyssnade vi på två män. Den yngre mannen pratade snabbare, liksom den yngre kvinnan, än den äldre mannen, men den yngre mannen pratade ändå långsamt och tydligt. Jämför man män och kvinnor så pratar kvinnor i allmänhet snabbare än männen, vilket gör det lite svårare att förstå.
Vår värmländska ordlista:
Jämt = bara
Knö = trängas
Lute = vara tvungen
Hôrt = vart
Klengås = hembakad kaka med smör och riven mesost
Gôr = gyttja
Ränne = springa
Kôfta = tröja
Lett = jobbigt, pinsamt
Må dä = kanhända
Styv = Duktig
Herta tå hört = hälften av varje
Lipa = sträcka ut tungan
Tôligt = tråkigt
Ginge = går väl an
Glint = Halt
Gáaen = galen
Resultat
I Hagfors, Ekshärad och Lessjöfors förkortar man orden. I Årjäng pratar man halvnorska och i Karlstad pratar man med djupa, långa vokaler. Som värmlänning anser många att man anpassar dialekten efter vem man pratar med. Värmländskan har förändrats med tiden och de äldre påstår att den håller på att försvinna eftersom de yngre försöker träna bort värmländskan.
Avslutning
Det har varit intressant att få veta vad andra tycker om värmländskan, och vi visste inte att det var så många som ändrade språket efter situation. Det är något vi gör automatiskt och inte tänker på. Vi hitta tyvärr ingen information från internet.
Källförteckning
- Värmland. Rosenblad Ingvald. Tryck: Sjuhäradsbugdens Tryckeri AB, Borås 1977
- http://swedia.ling.umu.se/snabbmeny.html
onsdag 10 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar